Vi har väntat och spekulerat. Kan det verkligen bli så bra som det ryktas? Är det möjligt att man ska få en gourmetkrog på krypavstånd?
Det kan sägas direkt: fanns det inga anledningar att flytta till Dannemora förut (men det fanns det) så finns det det i alla fall nu. Hjälp, vad gott!
Filfjonkan, Mymlan och PellePlopp travar längs Södernäsvägen i den kyliga aftonsolen. Sex minuter tar det hemifrån. Hihi.
Vi får ett varmt välkomnande i den stora hallen med en öppen spis.
Vid lite bubbel i den magnifika salen på övervåningen diskuterar vi viner med restuarangchefen som rekryterats från Edsbacka krog. Hon föreslår genomgående champagne och vi slår till. Det kan man göra när äkta champagne kostar under 400 spänn flaskan. Överlag är priserna förvånande humana i förhållande till vad man får.
De bekväma och moderna möblerna kontrasterar osnobbigt mot 1800-talshuset, men det är skönt att sitta bra. Tallriksunderläggen utgörs av skifferplattor. Coolt.
En bjudrätt serveras rättframt och utan krusiduller. Därför är vi inte beredda på smaksensationen. När vi hämtat oss och försöker beskriva räcker superlativen inte till.
Ammisen är en gudomligt god och len fisksoppa. Till den en liten polenta med lakritssirap.
Lök- och fläskläggsrosenbröd (!) bjuds varma ur korg. Gott, men hittills slår inget Karin Franssons brödkorg.
Gaffeltricket ger ingen reaktion, men serveringspersonalen är ung och ny och det är premiär.
Nu är förväntan stor inför förrätten.
Mymlan har valt rökt piggvar med aprikoser, som ger en härlig konsistensbrytning mot fisken. De milda smakerna förenas. Detta är extremt finlir och man blir förstummad. Därför får ni ingen beskrivning av Filifjonkans halstrade pilgrimsmusslor eller PellePlopps krabbterrin. De sitter tysta med mjölbyhakorna hängande vid knäna.
Nu kommer ankbröstet. Beställt rosa. Är rosa. Självklart.
Restaurangchefen kommer förbi och frågar om vi är nöjda med vinvalet. Jepp! Filifjonkan och Ploppen har båda beställt marulk. Den här gången serveras den med pernodsås och laktritsglaze. Det finns inte ord. Mymlan får smaka en tugga och glömmer nästan att ankbröstet smälter i munnen. Denna marulk slår alla andra, till och med sådan fantastiska som Hambergs eller Guldkantens.Man börjar tvivla att man är vid sina sinnens. Kanske är man bara fullkomligt insnöat lokalpatriotisk? Efterrätt ska Mymlan då rakt inte ha i alla fall. Det är kul att bara läsa om vit choklad- och kaffecréme med earlgreysås och tobaksglass. Haha. Tobaksglass. Di kan di där irländarna (eller är det toboiterna?)!PellePlopp har naturligtvis beställt in desserten som har allt. Dessutom färska bär och ljuvlig mörk choklad. Hur kan Mymlan veta det? Jo, fick en smaksked och sen var det kört. Det var bara tvunget att ta in en likadan.Testpatrullen i lokalblaskan gnäller alltid över de fantasilösa desserterna på Uppsalas krogar. Halllllllå! Ger en iväg utanför stadens hank och stör nån gång så ska ni få smaka på attan!Nästa gång kanske det blir varm chokladpudding med mascarponeglass, kanelsås och chokladmakaroner eller varför inte apelsin- och vallmofröcrème med hallonsorbet och apelsin- och grapefruktsallad eller cassata- och Bailysparfaît Alaska Style med chokladsås eller varm äppel- och björnbärspaj, plommonglass och karamellsås?Nu kommer kaffet. Det kostar 35 spänn och är värt det, enligt PellePlopp.Ja, jösses.Dannemora Wärdshus, Södernäsvägen 5, Dannemora
mat & dryck: *****service: ***miljö: *** eller möjligtvis ****, för huset är magnifikt och möblerna bekväma och Dannemora är ju Dannemora.Kommentar: Omtänksamt och uppfostrande med tandpetare på den fräscha muggen, som för övrigt rymmer både urinoar och toa, så man kan kissa i kors eller som dam förundra sig över ett och annat här i livet.Kommentar 20070625: Nu har vi hunnit gå till värdshuset tre gånger till - en gång sprang vi till och med, för klockan var snart stängningsdags - inga problem, vi fick sitta ett par timmar till i ölträdgården under pilträdet. Ännu har vi inte hunnit igenom hela menyn, men en underbar stekt gös åt Mymlan sist det begav sig och brödkorgen hade utökats med ett litet underbart, mörkt, irländskt bröd med hård skorpa. Däremot hade den fantastiska tobaksglassen fått en tristare inramning. Hmm. Servicen har förbättrats avsevärt sen premiärkvällen och skulle nu få minst****. (Den blev nästan lite för bra sist, då servitrisen och Mymlan missförstod varandra så det plötsligt stod en tredje flaska vin på bordet där vi var två nykterister, två måttlighetskonsumenter och så PellePlopp och Mymlan...vojne, vojne....)
Ett ställe som heter Stikkan´s Pasta kan man svårligen undvika att besöka. Särskilt om det ligger i Kumla, som PellePlopp och Mymlan tycks hysa en lätt avog inställning mot.
