Sukhothai 19 december 2006

Tom kha gai. Bamee koong. Gaeng kaew waay. Prew wan. Graeng ped gai. Pad pak nua. Plus friterade kycklingfiléer och vegetariska vårrullar med friterade grönsaker. Se där en vanlig lunch på Sukhothai.
Inte undra på att stället är välfrekventerat. Billigt är det också och vänligt. Det mesta smakar alldeles underbart. Genuint skulle man kunna säga, men Mymlan har aldrig varit i Thailand, så det vore förmätet att kläcka ur sig. Smakrikt, starkt och mindre starkt - valet är fritt. Kycklingsoppan skulle man kunna leva på bara den. Däremot är salladsbuffén oinspirerad. Det verkar som om asiatiska restauratörer tycker att detta med salladsbuffé är ett onödigt nödvändigt ont.
Inredningen är blingigt trendfri och juldekorationen fullkomligt hysterisk. När Mymlan har lärt sig att skaka bilderna ur mobilen in i datorn så kommer det en bild också.

Sukhothai, Samaritergränd 5, Uppsala

mat&dryck:***
service: ***
miljö.**

Kommentar: Cola light. Varför finns inte det? Mymlan går hit ofta och kommer inte att sluta fråga efter det.

Socratez 11 december 2006

Stackars Socratez. Ett helt år har restaurangen fått lida oförtjänt för att Mymlan förväxlade två restauranger under en omvälvande tid i livet. Förväxlingen berodde på att båda ligger vid liknande torg i Närke, båda har en likadan uteservering, båda är grekiska och på ingen av restaurangerna har man hört talas om Retsina. Nu ska Soctratez få en alldeles egen recension.
Servitrisen är så snäll, så snäll. Inga bläckfiskar här.
Inredningen är som den brukar vara på grekiska restauranger i landsorten: grottliknande väggar, låtsasblommor, tavernakänsla utan lysrör. Istället för stalaktiter i taket hänger järnridåer ner. Mycket intressant.
Vi beställer sofrito med varma grönsaker respektive souvlaki.
Decemberstormen rister i den lutande adventsgranen på torget. Kanske faller den medan vi sitter här. Vi är de enda gästerna och får försöka roa oss bäst vi kan.
En viss ambition kan anas i uppläggningen av maten på tallrikarna, sen tar ambitionen slut.
De varma grönsakerna visar sig bestå av en grillad, ljummen tomat, kalla broccolibuketter samt absolut okokta morots- och vitkålsstrimlor. Köttet är välkryddat men fett. Fyra olika såser istället för den på menyn angivna vitlökssåsen. Bearnaise.....
Souvlakin är som vanligt fläskfilé istället för lamm som i Grekland. Vad trött man blir. Oliverna i den grekiska salladen är gröna, spanska, piementosfyllda. Det råder inte nån brist på grekiska oliver i Sverige direkt, men hit har de inte letat sig.
Espresson är god.

Socratez, Köpmangatan 14, Kumla

mat& dryck: **
service: **
miljö:*

Kommentar: I fönstret står en rödlysande plaststaty föreställande Sokrates i fusksnö som en annan tomte. Det är behållningen av besöket. Om ni råkat stranda i Kumla, åk för tusan hakar vidare till Trilobiten i Hällabrottet istället. Supernice.

Hamnbackens café, 10 december 2006

Nu tändas åter ljusen i min lilla stad... Mymlan har börjat gå i barndom. Igår blev hon förälskad i Tierp... Det hela började nog i Gränna, accelererade i Hjo, nu Tierp. Var ska det sluta?
Vi kommer till våra drömmars Hjo i skymningen. Lagom lysande ljusgirlanger smyckar staden. Folk ska gå på adventskonsert i kyrkan vid torget. Mymlan känner sig som hon är med i en film.
- Här vill jag bo! säger hon och pekar på ett patricierhus. Hela mellanvåningen!
- Jag tar tornet, säger PellePlopp.
Det är tepaus, men det är sent och frågan är om man kan hitta ett öppet ställe. Hjohjomänsan, i backen ner mot sjön lyser marschaller.
En modernt inredd, fräsch lokal med en fin pågående konstutställning på väggarna och en disk full av bakverk man aldrig sett förr.
Vi bestämmer oss för att dela en nötkaka. Riktigt te har de också.
Nötkakan är formidabel: nötmarängsmet på mördegsbotten med en mittcirkel av nougat. Mymlan tuppar nästan av av lycka. Nästintill PellePlopp är det här det bästa i år. (Mymlan har en hemlig dröm om att få öppna café och leva på kakor och kakbak och bli riktigt, riktigt tjock och go´.)
Efteråt trevar vi oss ner till hamnen för att känna på stormvindarna. Man skulle växa upp i en småstad.

Hamnbackens café (eller Njuta i Hjo?), Hamngatan 4, Hjo

te och kaffe: ***
fikabröd: ****
miljö: ****

Kommentar: Påtår ingår, publik i blandande åldrar, mycket trivsamt - bra konst!!

Hestravikens Wärdshus 10 december 2006

Nissastigen är ingen skönhetsupplevelse. (-Det är den visst, säger PellePlopp som inte åkt här tjugo gånger förut.) Mil efter mil med skog, skog, skog. Nu jagar vi iväg från regnet som snart ska dra med sig delar av E6:an. Funderingar på att äta i Halmstad blir till beslut att stanna i Hestra.
Visst tusan, julbordstid, det vet vi ju. Säkert finns ingen plats för oss i härberget. Vi chansar, grabbarna vid bardisken konfererar. Jo, det fixar sig, det går att få äta annat än julbord och vi visas till en plats brevid brasan, utanför matsalen. Vi slår oss tacksamt ner i den lite slitna norrgavelmöbeln och pustar ut.
Snart dukas rullade linneservetter med röda sidenband fram, våra drycker och efter en liten stund förrätten: skogssvampsoppa, rökt lammfiol, färska fikon, gratinerad chèvre på litet kex och gröna ärt- och mangoldskott.
Soppan är len och har mycket smak. Ljuvligt trevlig mat. Hade det varit på snobbkrog hade det varit lika snyggt upplagt, men med bara några tärningar lammfiol, för estetikens skull. Vi är så tacksamma att man tänker på både och här, estetiken och mättnaden.
Nu är det dags för fjällröding, ragu på svartrötter (Mymlan älskar svartrötter), potatispuré, ärter och saffranssås samt lite friterad grönkål (roligt!) och dill på toppen.
- Toppenbetyg, säger PellePlopp bestämt och med välbehag.
Ja, det är mycket, mycket gott. Perfekt kryddad, mjäll fisk, lagom kokta svartrötter. Ska man hitta någon detalj som kunde varit ännu bättre kanske det är att det behövts någon färgklick i allt det ljusrosagulagröna. Och Mymlan blev för mätt - men man behöver ju inte äta upp allt! (Svårt, när det är så gott.)

Hestravikens Wärdshus, Vik, Hestra

mat och dryck: ****

service: ****

miljö: ***

Kommentar: PellePlopps specialitet pepparkakstricket fäller Hestraviken såsom alla andra blivit fällda. Fabriksbakat. PellePlopp framhärdar i sin tro på att Karin Fransson aldrig skulle nedlåta sig till något dylikt. Som bonus (PellePlopp nästan dör vid minnet) får vi istället avnjuta ett falsktsjungande luciatåg på småländska...