Första kvällen i Ystad. Kroppen fortsätter i x2000-gunget. Vi har åkt bil, buss, tåg, tåg, tåg och tåg för att komma hit. Vi är möra. Tio steg från hotellet ligger Bryggeriet och de har tjeckisk pilsner. Saken är avgjord.
Redan innan vi hunnit sätta oss vill servitören veta vad vi ska dricka. Hetsigt värre tycker vi, men efter några dagar förstår vi att det är så det funkar i Ystad.
Vi vill inte riktigt ha exakt det som står på menyn, men inga önskemål är några problem.
Vi ser oss runt i den häftiga lokalen: ett gammalt bryggeri i ett korsvirkeshus med vacker innergård. Här måste vara nästan för mysigt om somrarna.
En gigantisk ölbehållare i blankpolerad koppar är vår närmaste granne. Vid långborden sitter glada människor i medelåldern. Lokalen är rätt upplyst - kanske för att vi gamlingar ska se nåt. Ölhallskänslan är påtaglig men bra mycket mysigare än i München till exempel.
Knize är en tjeckisk sort PellePlopp inte testat förut. Den är angenäm, lite bitter men ganska snäll, liksom färskölet från Ystad som blir nästa glas.
Vi får väldigt snabbt in våra ryggbiffar, med precis den stekningsgrad som PellePlopp önskat - Mymlan hann inte med där - men det var helt ok, inte alldeles genomstekt i alla fall. Mymlan har bett om mycket sallad och tomatconcassé istället för pommes frites och bearnaisesås och concassén är kryddig och god.
PellePlopp är lycklig. Till efterrätt tar han glass med rykande varm hjortronsylt. Hit vill han gå varje kväll. Mymlan inser att stället är en dröm för varje riktig karl, men kan själv tänka sig lite mer variation i kosten.
Kaffet kommer på 30 sekunder och är gott.
Steakhouse Bryggeriet, Långgatan 20 Ystad
mat & dryck: ***
service: ***
miljö: ***
Kommentar: Vi har blivit lite kära i Ystad, och bodde vi här skulle vi nog gärna slinka in på Bryggeriet titt som tätt, lättsamt och trevligt.
lördag, november 24, 2007
fredag, november 23, 2007
Messob 13 november 2007
Lite undanskymt, men ganska centralt, i en från början trist kontorslokal ligger Messob, nåt så ovanligt i Uppsala som en afrikansk restaurang. Där har lokalblaskan varit och när nu den inte kan tänka sig att besöka ställen vi rekommenderar får väl vi uppsöka deras tips.
Lokalen är fint i ordninggjord med små medel. Toan är modern, ren, rymlig och mycket fräsch. Musik som Ploppen omedelbart identifierar som etiopisk strömmar diskret ur högtalarna för att sedan avlösas av intressanta toner från bland annat Mali och Senegal.
Vi sätter oss längst in i hörnet, för det drar oafrikanskt kallt från dörren. Den vänlige servitören berättar om messob - bordet i strå med lock - som gett restaurangen dess namn. På det ställer man fram ett gigantiskt fat med en massa små rätter på. De som vill äta på traditionellt vis samlas runt denna messob och äter med händerna från det stora fatet.
Vi beställer en Mix middag som består av zigni - köttgryta med berberésås och doro wot - kycklinggryta och naj - köttgryta med örtsås. Grytorna plus något som ser ut som spenatröra och en vit kräm serveras på ett pannkaksliknande "bröd", med en extra pannkaka ihoprullad intill. Servitören frågar om vi vill äta på etiopiskt vis med händerna, men lägger för säkerhets skull fram bestick också. Dem utnyttjar vi ganska snart; det blir lätt slabbigt när man inte behärskar konsten.
Pannkakan har en jäst, lite syrlig smak och grytorna smakar förträffligt. Särskilt förtjusta blir vi i köttgrytan med berberésås - en underbar kryddsymfoni, både stark och inte stark på samma gång.
Menyn är inte lång, men spännande och mycket genuin. Gröt är till exempel en av rätterna. Efterrätter finns, men bara som en eftergift åt det västerländska.
- I Etiopien äter de som har råd frukt, inga efterrätter, förklarar servitören, lite ledsen över blaskans okunskap på den punkten.
Mymlan konstaterar att om det nu funnits ett spännande fat med frukt, nötter och frön på menyn - då hade hon garanterat beställt den. Bananasplit känns helfel.
PellePlopp befinner sig i en period där han kräver mycket mat. Han är som de andra kattdjuren som äter upp sig inför vintern. Han blir mätt, trots att han inte trodde det från början, men hade kunnat äta mer. Mymlan tycker det är alldeles lagom och en gentleman i åttiofemårsåldern vid ett bord längre bort tycker att det är synd att han inte orkar äta allt. Ungdomarna runt messoben ser nöjda och glada ut.
Kaffet är gott och det afrikanska kryddteet likaså. Ja, se det var en trevlig kväll!
Messob, Sturegatan 4 Uppsala
mat&dryck: ****
service: ****
miljö: **
Kommentar: Hit går vi gärna igen, men hoppas att det kommer en sluss kring dörren så man slipper bylta på sig. PellePlopp önskar fler sorters öl att välja mellan.
Lokalen är fint i ordninggjord med små medel. Toan är modern, ren, rymlig och mycket fräsch. Musik som Ploppen omedelbart identifierar som etiopisk strömmar diskret ur högtalarna för att sedan avlösas av intressanta toner från bland annat Mali och Senegal.
Vi sätter oss längst in i hörnet, för det drar oafrikanskt kallt från dörren. Den vänlige servitören berättar om messob - bordet i strå med lock - som gett restaurangen dess namn. På det ställer man fram ett gigantiskt fat med en massa små rätter på. De som vill äta på traditionellt vis samlas runt denna messob och äter med händerna från det stora fatet.
Vi beställer en Mix middag som består av zigni - köttgryta med berberésås och doro wot - kycklinggryta och naj - köttgryta med örtsås. Grytorna plus något som ser ut som spenatröra och en vit kräm serveras på ett pannkaksliknande "bröd", med en extra pannkaka ihoprullad intill. Servitören frågar om vi vill äta på etiopiskt vis med händerna, men lägger för säkerhets skull fram bestick också. Dem utnyttjar vi ganska snart; det blir lätt slabbigt när man inte behärskar konsten.
Pannkakan har en jäst, lite syrlig smak och grytorna smakar förträffligt. Särskilt förtjusta blir vi i köttgrytan med berberésås - en underbar kryddsymfoni, både stark och inte stark på samma gång.
Menyn är inte lång, men spännande och mycket genuin. Gröt är till exempel en av rätterna. Efterrätter finns, men bara som en eftergift åt det västerländska.
- I Etiopien äter de som har råd frukt, inga efterrätter, förklarar servitören, lite ledsen över blaskans okunskap på den punkten.
Mymlan konstaterar att om det nu funnits ett spännande fat med frukt, nötter och frön på menyn - då hade hon garanterat beställt den. Bananasplit känns helfel.
PellePlopp befinner sig i en period där han kräver mycket mat. Han är som de andra kattdjuren som äter upp sig inför vintern. Han blir mätt, trots att han inte trodde det från början, men hade kunnat äta mer. Mymlan tycker det är alldeles lagom och en gentleman i åttiofemårsåldern vid ett bord längre bort tycker att det är synd att han inte orkar äta allt. Ungdomarna runt messoben ser nöjda och glada ut.
Kaffet är gott och det afrikanska kryddteet likaså. Ja, se det var en trevlig kväll!
Messob, Sturegatan 4 Uppsala
mat&dryck: ****
service: ****
miljö: **
Kommentar: Hit går vi gärna igen, men hoppas att det kommer en sluss kring dörren så man slipper bylta på sig. PellePlopp önskar fler sorters öl att välja mellan.
Hotell Stinsen 23 oktober
Aldrig trodde Mymlan att PellePlopp skulle få med henne till Stinsen. Inte efter alla utgjutelser över den förlolämpande dåliga mat han tvingat i sig gång efter annan. Det tillhör för övrigt livets gåtor varför en tjusig och intelligent man i sina bästa år fortsätter frekventera ett ställe som får adrenalinet att skumma. Masochism, tror Mymlan. Filantropi, hävdar PellePlopp själv.
- Man vill ju ge dem en chans till (och en till och en till och en till... Mymlans anm).
Det är tisdag och det är lunchbuffé.
PellePlopp inleder med räksoppa: stuvning med mycket mjöl och en del små räkor.
- Gjord på pulver, konstaterar PellePlopp med kännarmin.
Mymlan förser sig med fräscha grönsaker medan hon väntar på den vegetariska paj hon för säkerhets skull beställt.
PellePlopp skippar isterband går rakt på kalopsen. Han är besviken: den smakar faktiskt rätt hyggligt även om den innehåller benbitar.
- Jag ska ta hit dig en kväll istället. Då ska du få se på lövbit och pulversås!
Pajen kommer in. Den smakar inget särskilt, men bjuds med fräscht grönt. När den är uppäten tar sig Mymlan en vända till och hittar nån sorts gegga med bönor och majs i curry. Den smakar förskräckligt. En intressant blandning i en wokpanna fångar nu hennes intresse och hon tar en slev för att undersöka: bacon, spaghetti, bitar av köttfärslimpa, gamla haricots verts... Smakar som det låter. Är det månne gårdagens lunchbuffé i ny tappning? Nej, det stämmer inte, ser Mymlan vid en snabbkoll på veckans lunchmeny. Troligare då en mix från förra veckan.
Hotell Stinsen, Stortorget 3 Hallsberg
mat & dryck: *
service: ***
miljö:*
Kommentar: Personalen är glad och vänlig. De rödbrunlaserade stolarna är klädda i blåbärochmjölkfärgad skaj - kräkfärgat. Utsikten över parkeringen med Systemet i bakgrunden är följdriktigt folkhemsk. Om man känner sig för glad nån gång kan man alltid åka till Hallsberg.
- Man vill ju ge dem en chans till (och en till och en till och en till... Mymlans anm).
Det är tisdag och det är lunchbuffé.
PellePlopp inleder med räksoppa: stuvning med mycket mjöl och en del små räkor.
- Gjord på pulver, konstaterar PellePlopp med kännarmin.
Mymlan förser sig med fräscha grönsaker medan hon väntar på den vegetariska paj hon för säkerhets skull beställt.
PellePlopp skippar isterband går rakt på kalopsen. Han är besviken: den smakar faktiskt rätt hyggligt även om den innehåller benbitar.
- Jag ska ta hit dig en kväll istället. Då ska du få se på lövbit och pulversås!
Pajen kommer in. Den smakar inget särskilt, men bjuds med fräscht grönt. När den är uppäten tar sig Mymlan en vända till och hittar nån sorts gegga med bönor och majs i curry. Den smakar förskräckligt. En intressant blandning i en wokpanna fångar nu hennes intresse och hon tar en slev för att undersöka: bacon, spaghetti, bitar av köttfärslimpa, gamla haricots verts... Smakar som det låter. Är det månne gårdagens lunchbuffé i ny tappning? Nej, det stämmer inte, ser Mymlan vid en snabbkoll på veckans lunchmeny. Troligare då en mix från förra veckan.
Hotell Stinsen, Stortorget 3 Hallsberg
mat & dryck: *
service: ***
miljö:*
Kommentar: Personalen är glad och vänlig. De rödbrunlaserade stolarna är klädda i blåbärochmjölkfärgad skaj - kräkfärgat. Utsikten över parkeringen med Systemet i bakgrunden är följdriktigt folkhemsk. Om man känner sig för glad nån gång kan man alltid åka till Hallsberg.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
