Bill & Bull 1 oktober 2007

- Här skulle man gärna hänga varenda kväll och bli ännu mer alkoholiserad, säger PellePlopp och ser sig uppskattande omkring i den gamla jugendtegelbyggnaden, som inrymt både systembolag och tidningsredaktioner och butiker innan Bill & Bull tassade in för ganska länge sen. Då var deras inträde en smärre revolution på restaurangfronten i Uppsala. Cross-over innan man lärt sig vad det var. Höjdarmat severades på ett väldigt trevligt sätt.
Efter ett tag hårdnade konkurrensen och stället tappade i attraktionskraft, men nu hade Mymlan läst att man spottat upp sig, så det var dags att introducera PellePlopp för katterna.
- Starobrno på fat, konstaterar han nöjt.
Ganska länge får vi vänta på vår kräftsoppa resepktive lax med pasta. Sen kommer de in: hett och fett.
Soppan är mycket krämig och god, men efter ett tag känns den så fet, att till och med PellePlopp tar sig åt magen och får gå ut en sväng och ta lite luft.
Tagliatellen är överkokt, men laxen mjäll, dock väldigt försiktigt kryddad. I botten på tallriken bildas en fettsjö.
Sen får vi vänta ännu längre på notan och till slut får vi gå fram till den ouppmärksamma personalen för att få betala.

Bill & Bull, Smedsgränd 9, Uppsala

mat & dryck: **
service: *
miljö: *****

Kommentar: Hade vi otur? En av Uppsalas trivsammaste lokaler med levande ljus i ståtliga kandelabrar i de vackra fönstren. Städad och trevlig publik samt lagom skum belysning från lampkronorna i det höga taket, så man får känna sig lite vacker trots vardagsslitet. Men maten och servicen lämnade mycket övrigt att önska den här kvällen. Men vi längtar efter ett barhäng här med stockholmsvännerna. Kanske vi chansar igen.

Thai Hoa 24 september 2007

Thailändsk personal, röda lyktor, so far so good. Resten av miljön kanske man skulle förtiga.... nej, fuskfikusarna som står lite på sniskan i lecakulor och hemsnickrade, omålade furulådor vill man gärna nämna.
Salldsbuffén består av pizzasallad, morötter, majs, ananas, inlagd gurka och salldskål. Slentrian så det förslår.
Det finns generöst nog fyra sortens dagens att välja på.
PellePlopp väljer raggmunk och fläsk. Jo. Den är god och mycket fet, men för liten portion. (Raggmunk och fläsk är det bästa han vet, så då är två stycken tre för få.) (En gurkskiva och en tomatklyfta bjöds också.)
Kycklingfilégrytan med röd currypasta är ingen estetisk upplevelse, men smakar gott. Colan lider av kolsyrebrist.
Kaffet är ok och priset för hela kalaset förlåter det mesta.

Thai Hoa, Mjölby

mat&dryck: ***
service:*
miljö:*
Kommentar: You get what you pay for. I skarp kontrast till vår förra thailändska värdinna i Borlänge släpade sig stenstoderna i Mjölby fram med fullkomligt uttryckslösa ansikten och blickarna långt i fjärran. De hade helt enkelt inte kul på jobbet.

Café Svartvik 12 augusti 2007

Mörker. Egentligen borde detta näringsställe förtigas, men vi besjälas av en mission att upplysa den uteätande allmänheten och när så är påkallat varna för svarta hål.
Vi är helt enkelt skithungriga och längtar hem, så vi orkar inte bege oss in på restaurangen intill. Hoppas på ett snabbt mål mat i kaféet istället och beställer pastasallad.
Urkkk. Detta är vad vi får: överkokta spiralmakaroner, mikroskopiska bitar av kassler, paprika och vitkål. Större bitar av hushållsost. En dressing gjord på filmjök och ketchup. Det är skrämmande dåligt och absolut det äckligaste vi någonsin ätit ute i hela våra snart femtioåriga liv. Bruset från motorvägen ligger som ett grytlock över hela anläggningen.
För ägarna: Pastasallad. Det förstår ni, är spänstig pasta, gärna fullkorn, med rikligt med färska grönsaker av olika konsistens och smak, förslagsvis rödlök, kanske extragoda oliver, därtill några spännande, färska kryddor och en smakrik dressing, gärna med mycket peppar. Därtill kan man lägga kvalitetsråvaror som lufttorkad skinka, pastrami eller rostbiff eller bacon eller alltsammans - sen kan man kalla det pastasallad och ta betalt. Detta är inte matbespisning år 1965 i Bergsbrunna inte. Jeesus.

Café Svartvik, Sundsvall

mat&dryck: minus ***
service: *
miljö:*
Kommentar: Ni som ändå vågar där inträda - skippa kaféet och gå direkt på papperskonstnären - balsam för själen efter den misshandel av hungrande som caféet med smaklöst "hantverk" erbjuder.

Mannaminne 11 augusti 2007

- Stort kalas! utbrister PellePlopp när hans kålpudding med lingonsylt i snapsglas landar på bordet framför honom.
Efter ett par soliga, lata dagar under modrens omvårdnad i Graninge har vi tuffat vidare till Höga kusten. PellePlopp ville visa kultförklarade Westerlunds Kafé vid Höga kustenbron, men efter att ha beundrat den madrasserade femtiotalsinredningen beger vi oss vidare istället för att fika, då utbudet befinns magert och kvinnan bakom disken nyser och snorar hej vilt. Nej, vi vill nog inte ha några mackor bredda av henne just nu.
När vi kommer till Mannaminne är vi därför lite blodsockersura och när PellePlopp får se kön till restaurangen lackar han ihop och vill åka därifrån. Mymlan får lirka och skrämma bort lite pensionärer samt leta upp en lugn vrå utomhus för att han ska bli medgörlig. Kålpudding förlåter dock allt och snart är PellePlopp sitt vanliga, soliga jag, medan Mymlan mulnar då skepparbiffen - oxfilén - är genomstekt även här. Vad är det för matkultur! Ska det inte gå att få en anständigt lagad bit kött i hela mellersta Norrland?
Till biffen serveras en oortodox, ganska fet, men mycket gott kryddad pasta plus potatis och grönsaker.
Vi har fått vänta länge på maten och servitrisen vid disken är synnerligen oengagerad, men atmosfären för övrigt är trivsam och uppfyller förväntningarna.

Café Mannaminne, Häggvik

mat&dryck: ***
service: *
miljö: ***
Kommentar: Mannaminne drar säkert minst lika mycket turister som Brunneby Musteri och lider nog lite av växtvärk. Ändå känns det inte som löpande band. Själen är bevarad och måtte den förbli så.

Pensionat Vilan 8 augusti 2007

Retro är inne. På pensionat Vilan har de 80-talsretro fast original. Inredning, meny och drinkar - allt är kvar sen den gyllene you-can-ring-my beeell-eran.
Regnet trummar på verandataket av korrugerad plast och vi har precis parkerat motorcykeln efter en lång dag.
En naturligt trevlig och dessutom snygg (PP:s kommentar) servitris sköter om oss från början till slut.
PellePlopp beställer tre Staropramen och grillade räkor på salldsbädd till förrätt. Mycket olja, mycket få räkor, isbergssallad i pytteliten portion.
När Mymlan får se hur köket hanterar maten rusar hon in för att extra säga till om att här vill vi inte ha nån genomstekt oxfilé inte.
- Ingen risk, ler servitrisen.
Genomstektare har vi inte sett.
PellePlopp tycker allt är perfekt och att det är en förtrollad kväll.
Mymlan tycker det enda som var bra är servitrisen och de andra gästerna. Kvällen avslutas nämligen mycket trevligt på verandan till en campingstuga i Orbaden med våra medgäster som övervarar FotbollSförbundets träningsläger därstädes.

Pensionat Vilan, Orbaden

mat&dryck: *
service. ****
miljö:*
Kommentar: På detta hälsingska näringsställe kan man behöva en ordlista:
pensionat = motell
halstrad lax = stekt laxkotlett med massa ben
medium rare = helt genomstekt
Cognacen var slut, men de verkar vara ena hejare på friterat.