- Stort kalas! utbrister PellePlopp när hans kålpudding med lingonsylt i snapsglas landar på bordet framför honom.Efter ett par soliga, lata dagar under modrens omvårdnad i Graninge har vi tuffat vidare till Höga kusten. PellePlopp ville visa kultförklarade Westerlunds Kafé vid Höga kustenbron, men efter att ha beundrat den madrasserade femtiotalsinredningen beger vi oss vidare istället för att fika, då utbudet befinns magert och kvinnan bakom disken nyser och snorar hej vilt. Nej, vi vill nog inte ha några mackor bredda av henne just nu.
När vi kommer till Mannaminne är vi därför lite blodsockersura och när PellePlopp får se kön till restaurangen lackar han ihop och vill åka därifrån. Mymlan får lirka och skrämma bort lite pensionärer samt leta upp en lugn vrå utomhus för att han ska bli medgörlig. Kålpudding förlåter dock allt och snart är PellePlopp sitt vanliga, soliga jag, medan Mymlan mulnar då skepparbiffen - oxfilén - är genomstekt även här. Vad är det för matkultur! Ska det inte gå att få en anständigt lagad bit kött i hela mellersta Norrland?
Till biffen serveras en oortodox, ganska fet, men mycket gott kryddad pasta plus potatis och grönsaker.
Vi har fått vänta länge på maten och servitrisen vid disken är synnerligen oengagerad, men atmosfären för övrigt är trivsam och uppfyller förväntningarna.
Café Mannaminne, Häggvik
mat&dryck: ***
service: *
miljö: ***
Kommentar: Mannaminne drar säkert minst lika mycket turister som Brunneby Musteri och lider nog lite av växtvärk. Ändå känns det inte som löpande band. Själen är bevarad och måtte den förbli så.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar