Steakhouse Bryggeriet 21 november 2007

Första kvällen i Ystad. Kroppen fortsätter i x2000-gunget. Vi har åkt bil, buss, tåg, tåg, tåg och tåg för att komma hit. Vi är möra. Tio steg från hotellet ligger Bryggeriet och de har tjeckisk pilsner. Saken är avgjord.
Redan innan vi hunnit sätta oss vill servitören veta vad vi ska dricka. Hetsigt värre tycker vi, men efter några dagar förstår vi att det är så det funkar i Ystad.
Vi vill inte riktigt ha exakt det som står på menyn, men inga önskemål är några problem.
Vi ser oss runt i den häftiga lokalen: ett gammalt bryggeri i ett korsvirkeshus med vacker innergård. Här måste vara nästan för mysigt om somrarna.
En gigantisk ölbehållare i blankpolerad koppar är vår närmaste granne. Vid långborden sitter glada människor i medelåldern. Lokalen är rätt upplyst - kanske för att vi gamlingar ska se nåt. Ölhallskänslan är påtaglig men bra mycket mysigare än i München till exempel.
Knize är en tjeckisk sort PellePlopp inte testat förut. Den är angenäm, lite bitter men ganska snäll, liksom färskölet från Ystad som blir nästa glas.
Vi får väldigt snabbt in våra ryggbiffar, med precis den stekningsgrad som PellePlopp önskat - Mymlan hann inte med där - men det var helt ok, inte alldeles genomstekt i alla fall. Mymlan har bett om mycket sallad och tomatconcassé istället för pommes frites och bearnaisesås och concassén är kryddig och god.
PellePlopp är lycklig. Till efterrätt tar han glass med rykande varm hjortronsylt. Hit vill han gå varje kväll. Mymlan inser att stället är en dröm för varje riktig karl, men kan själv tänka sig lite mer variation i kosten.
Kaffet kommer på 30 sekunder och är gott.

Steakhouse Bryggeriet, Långgatan 20 Ystad
mat & dryck: ***
service: ***
miljö: ***
Kommentar: Vi har blivit lite kära i Ystad, och bodde vi här skulle vi nog gärna slinka in på Bryggeriet titt som tätt, lättsamt och trevligt.

Messob 13 november 2007

Lite undanskymt, men ganska centralt, i en från början trist kontorslokal ligger Messob, nåt så ovanligt i Uppsala som en afrikansk restaurang. Där har lokalblaskan varit och när nu den inte kan tänka sig att besöka ställen vi rekommenderar får väl vi uppsöka deras tips.
Lokalen är fint i ordninggjord med små medel. Toan är modern, ren, rymlig och mycket fräsch. Musik som Ploppen omedelbart identifierar som etiopisk strömmar diskret ur högtalarna för att sedan avlösas av intressanta toner från bland annat Mali och Senegal.
Vi sätter oss längst in i hörnet, för det drar oafrikanskt kallt från dörren. Den vänlige servitören berättar om messob - bordet i strå med lock - som gett restaurangen dess namn. På det ställer man fram ett gigantiskt fat med en massa små rätter på. De som vill äta på traditionellt vis samlas runt denna messob och äter med händerna från det stora fatet.
Vi beställer en Mix middag som består av zigni - köttgryta med berberésås och doro wot - kycklinggryta och naj - köttgryta med örtsås. Grytorna plus något som ser ut som spenatröra och en vit kräm serveras på ett pannkaksliknande "bröd", med en extra pannkaka ihoprullad intill. Servitören frågar om vi vill äta på etiopiskt vis med händerna, men lägger för säkerhets skull fram bestick också. Dem utnyttjar vi ganska snart; det blir lätt slabbigt när man inte behärskar konsten.
Pannkakan har en jäst, lite syrlig smak och grytorna smakar förträffligt. Särskilt förtjusta blir vi i köttgrytan med berberésås - en underbar kryddsymfoni, både stark och inte stark på samma gång.
Menyn är inte lång, men spännande och mycket genuin. Gröt är till exempel en av rätterna. Efterrätter finns, men bara som en eftergift åt det västerländska.
- I Etiopien äter de som har råd frukt, inga efterrätter, förklarar servitören, lite ledsen över blaskans okunskap på den punkten.
Mymlan konstaterar att om det nu funnits ett spännande fat med frukt, nötter och frön på menyn - då hade hon garanterat beställt den. Bananasplit känns helfel.
PellePlopp befinner sig i en period där han kräver mycket mat. Han är som de andra kattdjuren som äter upp sig inför vintern. Han blir mätt, trots att han inte trodde det från början, men hade kunnat äta mer. Mymlan tycker det är alldeles lagom och en gentleman i åttiofemårsåldern vid ett bord längre bort tycker att det är synd att han inte orkar äta allt. Ungdomarna runt messoben ser nöjda och glada ut.
Kaffet är gott och det afrikanska kryddteet likaså. Ja, se det var en trevlig kväll!

Messob, Sturegatan 4 Uppsala
mat&dryck: ****
service: ****
miljö: **
Kommentar: Hit går vi gärna igen, men hoppas att det kommer en sluss kring dörren så man slipper bylta på sig. PellePlopp önskar fler sorters öl att välja mellan.

Hotell Stinsen 23 oktober

Aldrig trodde Mymlan att PellePlopp skulle få med henne till Stinsen. Inte efter alla utgjutelser över den förlolämpande dåliga mat han tvingat i sig gång efter annan. Det tillhör för övrigt livets gåtor varför en tjusig och intelligent man i sina bästa år fortsätter frekventera ett ställe som får adrenalinet att skumma. Masochism, tror Mymlan. Filantropi, hävdar PellePlopp själv.
- Man vill ju ge dem en chans till (och en till och en till och en till... Mymlans anm).
Det är tisdag och det är lunchbuffé.
PellePlopp inleder med räksoppa: stuvning med mycket mjöl och en del små räkor.
- Gjord på pulver, konstaterar PellePlopp med kännarmin.
Mymlan förser sig med fräscha grönsaker medan hon väntar på den vegetariska paj hon för säkerhets skull beställt.
PellePlopp skippar isterband går rakt på kalopsen. Han är besviken: den smakar faktiskt rätt hyggligt även om den innehåller benbitar.
- Jag ska ta hit dig en kväll istället. Då ska du få se på lövbit och pulversås!
Pajen kommer in. Den smakar inget särskilt, men bjuds med fräscht grönt. När den är uppäten tar sig Mymlan en vända till och hittar nån sorts gegga med bönor och majs i curry. Den smakar förskräckligt. En intressant blandning i en wokpanna fångar nu hennes intresse och hon tar en slev för att undersöka: bacon, spaghetti, bitar av köttfärslimpa, gamla haricots verts... Smakar som det låter. Är det månne gårdagens lunchbuffé i ny tappning? Nej, det stämmer inte, ser Mymlan vid en snabbkoll på veckans lunchmeny. Troligare då en mix från förra veckan.

Hotell Stinsen, Stortorget 3 Hallsberg
mat & dryck: *
service: ***
miljö:*
Kommentar: Personalen är glad och vänlig. De rödbrunlaserade stolarna är klädda i blåbärochmjölkfärgad skaj - kräkfärgat. Utsikten över parkeringen med Systemet i bakgrunden är följdriktigt folkhemsk. Om man känner sig för glad nån gång kan man alltid åka till Hallsberg.

Bill & Bull 1 oktober 2007

- Här skulle man gärna hänga varenda kväll och bli ännu mer alkoholiserad, säger PellePlopp och ser sig uppskattande omkring i den gamla jugendtegelbyggnaden, som inrymt både systembolag och tidningsredaktioner och butiker innan Bill & Bull tassade in för ganska länge sen. Då var deras inträde en smärre revolution på restaurangfronten i Uppsala. Cross-over innan man lärt sig vad det var. Höjdarmat severades på ett väldigt trevligt sätt.
Efter ett tag hårdnade konkurrensen och stället tappade i attraktionskraft, men nu hade Mymlan läst att man spottat upp sig, så det var dags att introducera PellePlopp för katterna.
- Starobrno på fat, konstaterar han nöjt.
Ganska länge får vi vänta på vår kräftsoppa resepktive lax med pasta. Sen kommer de in: hett och fett.
Soppan är mycket krämig och god, men efter ett tag känns den så fet, att till och med PellePlopp tar sig åt magen och får gå ut en sväng och ta lite luft.
Tagliatellen är överkokt, men laxen mjäll, dock väldigt försiktigt kryddad. I botten på tallriken bildas en fettsjö.
Sen får vi vänta ännu längre på notan och till slut får vi gå fram till den ouppmärksamma personalen för att få betala.

Bill & Bull, Smedsgränd 9, Uppsala

mat & dryck: **
service: *
miljö: *****

Kommentar: Hade vi otur? En av Uppsalas trivsammaste lokaler med levande ljus i ståtliga kandelabrar i de vackra fönstren. Städad och trevlig publik samt lagom skum belysning från lampkronorna i det höga taket, så man får känna sig lite vacker trots vardagsslitet. Men maten och servicen lämnade mycket övrigt att önska den här kvällen. Men vi längtar efter ett barhäng här med stockholmsvännerna. Kanske vi chansar igen.

Thai Hoa 24 september 2007

Thailändsk personal, röda lyktor, so far so good. Resten av miljön kanske man skulle förtiga.... nej, fuskfikusarna som står lite på sniskan i lecakulor och hemsnickrade, omålade furulådor vill man gärna nämna.
Salldsbuffén består av pizzasallad, morötter, majs, ananas, inlagd gurka och salldskål. Slentrian så det förslår.
Det finns generöst nog fyra sortens dagens att välja på.
PellePlopp väljer raggmunk och fläsk. Jo. Den är god och mycket fet, men för liten portion. (Raggmunk och fläsk är det bästa han vet, så då är två stycken tre för få.) (En gurkskiva och en tomatklyfta bjöds också.)
Kycklingfilégrytan med röd currypasta är ingen estetisk upplevelse, men smakar gott. Colan lider av kolsyrebrist.
Kaffet är ok och priset för hela kalaset förlåter det mesta.

Thai Hoa, Mjölby

mat&dryck: ***
service:*
miljö:*
Kommentar: You get what you pay for. I skarp kontrast till vår förra thailändska värdinna i Borlänge släpade sig stenstoderna i Mjölby fram med fullkomligt uttryckslösa ansikten och blickarna långt i fjärran. De hade helt enkelt inte kul på jobbet.

Café Svartvik 12 augusti 2007

Mörker. Egentligen borde detta näringsställe förtigas, men vi besjälas av en mission att upplysa den uteätande allmänheten och när så är påkallat varna för svarta hål.
Vi är helt enkelt skithungriga och längtar hem, så vi orkar inte bege oss in på restaurangen intill. Hoppas på ett snabbt mål mat i kaféet istället och beställer pastasallad.
Urkkk. Detta är vad vi får: överkokta spiralmakaroner, mikroskopiska bitar av kassler, paprika och vitkål. Större bitar av hushållsost. En dressing gjord på filmjök och ketchup. Det är skrämmande dåligt och absolut det äckligaste vi någonsin ätit ute i hela våra snart femtioåriga liv. Bruset från motorvägen ligger som ett grytlock över hela anläggningen.
För ägarna: Pastasallad. Det förstår ni, är spänstig pasta, gärna fullkorn, med rikligt med färska grönsaker av olika konsistens och smak, förslagsvis rödlök, kanske extragoda oliver, därtill några spännande, färska kryddor och en smakrik dressing, gärna med mycket peppar. Därtill kan man lägga kvalitetsråvaror som lufttorkad skinka, pastrami eller rostbiff eller bacon eller alltsammans - sen kan man kalla det pastasallad och ta betalt. Detta är inte matbespisning år 1965 i Bergsbrunna inte. Jeesus.

Café Svartvik, Sundsvall

mat&dryck: minus ***
service: *
miljö:*
Kommentar: Ni som ändå vågar där inträda - skippa kaféet och gå direkt på papperskonstnären - balsam för själen efter den misshandel av hungrande som caféet med smaklöst "hantverk" erbjuder.

Mannaminne 11 augusti 2007

- Stort kalas! utbrister PellePlopp när hans kålpudding med lingonsylt i snapsglas landar på bordet framför honom.
Efter ett par soliga, lata dagar under modrens omvårdnad i Graninge har vi tuffat vidare till Höga kusten. PellePlopp ville visa kultförklarade Westerlunds Kafé vid Höga kustenbron, men efter att ha beundrat den madrasserade femtiotalsinredningen beger vi oss vidare istället för att fika, då utbudet befinns magert och kvinnan bakom disken nyser och snorar hej vilt. Nej, vi vill nog inte ha några mackor bredda av henne just nu.
När vi kommer till Mannaminne är vi därför lite blodsockersura och när PellePlopp får se kön till restaurangen lackar han ihop och vill åka därifrån. Mymlan får lirka och skrämma bort lite pensionärer samt leta upp en lugn vrå utomhus för att han ska bli medgörlig. Kålpudding förlåter dock allt och snart är PellePlopp sitt vanliga, soliga jag, medan Mymlan mulnar då skepparbiffen - oxfilén - är genomstekt även här. Vad är det för matkultur! Ska det inte gå att få en anständigt lagad bit kött i hela mellersta Norrland?
Till biffen serveras en oortodox, ganska fet, men mycket gott kryddad pasta plus potatis och grönsaker.
Vi har fått vänta länge på maten och servitrisen vid disken är synnerligen oengagerad, men atmosfären för övrigt är trivsam och uppfyller förväntningarna.

Café Mannaminne, Häggvik

mat&dryck: ***
service: *
miljö: ***
Kommentar: Mannaminne drar säkert minst lika mycket turister som Brunneby Musteri och lider nog lite av växtvärk. Ändå känns det inte som löpande band. Själen är bevarad och måtte den förbli så.

Pensionat Vilan 8 augusti 2007

Retro är inne. På pensionat Vilan har de 80-talsretro fast original. Inredning, meny och drinkar - allt är kvar sen den gyllene you-can-ring-my beeell-eran.
Regnet trummar på verandataket av korrugerad plast och vi har precis parkerat motorcykeln efter en lång dag.
En naturligt trevlig och dessutom snygg (PP:s kommentar) servitris sköter om oss från början till slut.
PellePlopp beställer tre Staropramen och grillade räkor på salldsbädd till förrätt. Mycket olja, mycket få räkor, isbergssallad i pytteliten portion.
När Mymlan får se hur köket hanterar maten rusar hon in för att extra säga till om att här vill vi inte ha nån genomstekt oxfilé inte.
- Ingen risk, ler servitrisen.
Genomstektare har vi inte sett.
PellePlopp tycker allt är perfekt och att det är en förtrollad kväll.
Mymlan tycker det enda som var bra är servitrisen och de andra gästerna. Kvällen avslutas nämligen mycket trevligt på verandan till en campingstuga i Orbaden med våra medgäster som övervarar FotbollSförbundets träningsläger därstädes.

Pensionat Vilan, Orbaden

mat&dryck: *
service. ****
miljö:*
Kommentar: På detta hälsingska näringsställe kan man behöva en ordlista:
pensionat = motell
halstrad lax = stekt laxkotlett med massa ben
medium rare = helt genomstekt
Cognacen var slut, men de verkar vara ena hejare på friterat.

Thai House 8 augusti 2007

Man skulle kunna tro att vi inte ätit ute på flera månader, men det stämmer inte. Dels har vi besökt gamla kända ställen (varför gå över ån efter vatten när Dannemora wärdshus finns?), dels har vi jobbat ihjäl oss eller vad vi nu ägnat oss åt. Ordnat antikmässa och avlivat en katt. Det tar på krafterna både och.
Vi minns sommarens enda semestervecka värd namnet. Det regnar inte. Vi äntrar BMW:n och far norrut.
Vore det inte för Mymlans gudmor skulle man inte stanna i Borlänge, som i mångt sällar sig till bottenlistan Kumla just håller på att lämna, men som Mjölby och Boxholm och Tierp tryggt stannar kvar på.
Vi håller just på att fräsa förbi Dalarnas fulaste stad när en Thaiskylt svischar förbi. Vi vänder och letar oss fram i industriområdet.
I en kontorslokal en trappa upp i ett skitfult hus möter oss en vänlig och mycket pratsam själ. Mymlan påstår att hon inte ska ha någon vårrulle.
- Jo, det ska du visst! Ingen säger nej till mina vårrullar. Jag har gjort dem själv, skrattpratar innehavaren.
Ok då, lönlöst att protestera, och naturligtvis har Mymlan aldrig ätit godare vårrullar. De två andra rätterna i dagens lunch smakar också förträffligt.
Cuba cola finns - bara det! Och arrakstopp ingår till kaffet som är gott. PellePlopp myser.
Soft thaimusik på låg volym och den glada innehavaren sjunger med. (PellePlopp hatar thailändsk populärmusik, men ser lyrisk ut.) När vi ska gå och och plåtar den muntra kvinnan vill hon hälsa eventuella bloggläsare att hon är ledig för ev. äkt. Mymlan får rycka PellePlopp ur transen.

Thai House, Byggmästargatan 6 Borlänge

mat & dryck: ***
service: ****
miljö:(*)
Kommentar: Huserar man i en sån här lokal och kan vara så entusiastisk går det bra för stället och det går bra för att det är mycket bra mat och billigt. Det är bara att lyckönska dem som arbetar härikring till ett mycket bra lunchställe och någon tillkommande till en matlagarfena till hustru - men det är säkert redan för sent! Och mc kör hon också.

Restaurang Bettina 28 juli 2007

Göta Hotell har som vanligt stängt när vi med lite mer koninentala matvanor knackar på. Femte gången miss, men vi vägrar anpassa oss till tokiga öppettider. Vi kommer ändå vi.
På antikaffärn får vi tipset att åka till Brunneby musteri istället så det gör vi. Lite enklare, men fräsch mat, lär det ska vara.
Tur att vi var förberedda, för annars hade vi vänt i dörren. Turistfällevarning! Lokalen är nog ett gammalt sädesmagasin och lagård ombyggt till ljus och funktionell utfordring av människor. Här kan säkert flera busslaster rymmas samtidigt. Det höga takhöjden gör att miljön blir mycket bullrig.
Trots vädret söker vi oss alltså utomhus och då tittar solen fram.
Maten verkar modern och priserna är mycket moderata.
PellePlopp beställer en färsk tagliatelle och Mymlan en kycklingpanini med grönsaker.
Tagliatellen bestås med en krämig gorgonzola och räksås, som raskt stelnar till en stuvning, vilket medför vissa estetiska konsekvenser enligt PellePlopps sätt att uttrycka sig. Smaken är det dock inget fel på, men grönsaker saknas.
Mymlans panini är god och absolut prisvärd, även om kryddningen är väl tam både i mackan och i basilikadippen. Salladen till är fantasilös.
Mymlan skickas ned i butiken - medan PellePlopp intar ett ok kaffe och en mer än ok, saftig citronsockerkaka - och inhandlar där bland annat en helt ljuvlig kavring på surdegsbröd. Beklagar sedan att hon inte köpte flera.

Restaurang Bettina, Brunneby

mat & dryck: ***
service: ***
miljö: **
Kommentar: Hela anläggningen är ett familjeföretag med musteri, restaurang, gårdsbutik och café. Så här tjänar man pengar professionellt på landet. Mångsysslande i sin prydno. Man blir imponerad. Rent, rationellt, genomströmningsvänligt med kvalitet.

Ban Thai 21 juli 2007

Systembolagets anställda är ofta de bästa att fråga om mat och dryck, inklusive vart man ska gå när man kommer till nåt nytt ställe.
Efter att vi förgäves frågat efter det ena goda vinet efter det andra fick vi åtminstone napp på vart man ska gå för att få en anständig lunch i Tranås.
Mymlan har provat en hel del ställen i stan men inget har varit nån höjdare. Nu galopperar vi längs Storgatan till Ban Thai. Här finns asiatisk lördagsbuffé för 98 spänn.
Salladsbuffén, som brukar vara asiatiska resaturangers svaga punkt, får godkänt. Fräscht och lite spännande till och med.
Sushi ligger bredvid under platsfolie. Bitarna ser lite hemgjorda ut och borde de inte ligga kallt? Men de smakar gott och är kalla, ok då, men riset är lite grötigt och går ju inte upp mot Yukikos förstås. Alla asiatiska restauranger måste inte ha sushi, tycker Mymlan; den borde lämnas åt experterna.
Mycket friterat finns, som Mymlan hoppar över, men biffgrytan är jättegod och den starkt kryddade fläskgrytan också. Mumsfilibums, som Ploppen brukar säga. Lite för feta är anrättningarna dock.
Vi sitter på uteserveringen och det är bullrigt men intressant att iaktta det småländska gatulivet.

Ban Thai, Storgatan 8, Tranås

mat & dryck: ***
service: ****
miljö:***
Kommentar: Toan är fräsch och rymlig, med skötbord och gosedjur. Restaurangen satsar på barnvänligt och det är lugnt och trevligt.

Stenbocken 11 juli 2007

På de fyrtiosju år Mymlan frekventerat Boxholms city har hon undvikt Stenbocken.
Visserligen byggdes det förskräckligt fula huset senare än så, men ändå. Byggnaden ser ut som en psykiatrisk mottagning för ångestsjukdomar – sådana som man obönhörligt får ångest av om man inte hade det innan. Brunt, brunt, brunt, mörkgrönbetsade fönsterkarmar därtill och gröna platsstolar utanför i regnet. DDR, säger Mymlan bara, vilket gör PellePlopp intresserad av ett studiebesök.
Inne är det lika brunt, förutom det grå slitaget på 70-talsinredningen. Golvet är skitigt och borden kladdiga.
PellePlopp väljer dagens oxfärsbiff som är god utan att vara någon kulinarisk sensation.
- Lika god som i DDR, menar PellePlopp. Men där fick man inga lingon till.
Mymlan väljer lasagne. Urrk. Mjöligt kladdig bechamel med lite mesigt kryddad köttfärssås i. Het som tusan var den åtminstone.
Servitören/expediten är extremt artig och tjänstvillig och kraschar porslin i köket.

Hotell och Restaurang Stenbocken, Centrumgatan 1, Boxholm

Mat& dryck: *
Service: ***
Miljö: minus ***
Kommentar: Stenbocken rekommenderas till alla som vill studera bruksortens innersta själ, alternativ missade Good bye Lenin.

Sjösidan 4 juli 2007

Kumla, ack Kumla, kunde man få rumla en endaste gång uti Kumla?
Vi har upptäckt en möjlighet. Ett anständigt ställe uti Kumla stad. Det börjar inte så lovande. Eller jo: direkt när vi stiger in blir vi uppmärksammade och välkomnade av en glad servitris. Dagens var moussaka. Mums! Det är bland det bästa Mymlan vet, men PellePlopp vill ju inte fresta på luftrören för mycket med mjölkprodukter så det frågas efter alternativ. Då uppdagas att moussakan spetsats med grädde – bläk – och alternativ är hamburgare eller korv med pommes frites.
- Sallad….? försöker vi medan vi gör oss redo för att vända om från den lite murriga lokalen med mörkbruna möbler.
- Jag ska fråga, säger den tjänstvilliga servitrisen och dyker på den unge kocken som just kommer ut i lokalen.
Strax är båda tillbaka och erbjuder två smaskiga grönrätter: quinoasallad eller fullkornspastasallad. Lycka!
- Quinoa, vad är det för fågelmat? grumsar PellePlopp när han får klart för sig att det är frön vi ska äta, men låter sig övertalas och vi sätter oss i solen på den fina terrassen mot dammen.
Quinosalladen smakar utmärkt även om den inte var alldeles ofet. Kaffet är helt ok, enligt PellePlopp och en kaka med choklad ingår! På vägen ut upptäcker vi en boudoir med golvdynor, tråddraperi och vattenpipa och att stället serverar libanesiskt på kvällen. Det finns hopp för Kumla!

Sjösidan, Djupdalen, Kumla
mat & dryck: ***
service: ****
miljö. ****
Kommentar: Lättparkerat, vilket är väsentligt när man som vi ofta kör bråte i släpkärra kors och tvärs över landet.
Kommentar den 26 september: Nu har vi smakat libanesiskt! Kumla ist eine Reise wert! **** Fantastisk meze tillredd av fantastisk människa. Tillfrågad om Varför Kumla när man gör så god mat? suckar hon lätt och säger enkelt: Mina barn bor här. Tja, en anledning så god som någon. Till mezen drack vi Chateau Musar, en gammal favorit. Det hade varit bättre om den öppnats vid bordet, nu litade vi inte riktigt på våra uthungrade smaklökar. Mymlan tyckte det fanns en korkskadad antydan, men orkade inte tvivla på kvaliteten när allt annat var så trevligt.

Stikkan´s Pasta 21 maj 2007

Ett ställe som heter Stikkan´s Pasta kan man svårligen undvika att besöka. Särskilt om det ligger i Kumla, som PellePlopp och Mymlan tycks hysa en lätt avog inställning mot.
Inte bara namnet, utan hela konceptet är osannolikt. Lokalen påminner närmast om ett övergivet kontor, samma charmfaktor. Två dystra balkanska kvinnor öser upp maten.
Hos Stikkan kan man välja mellan pasta, kebab och pastasallad. Enhetspriset är 35:-.
Pastan är inte sönderkokt. Det finns tre såser att välja mellan. Den mexikanska går hem hos PellePlopp och kycklingcurrysåsen har rejält sting, även om kycklingbitarna är mikroskopiska. Det finns fullkornspasta. Bara det! Förutom dessa smakliga skruvar kan man välja spaghetti eller tagliatelle.
Portionsstorleken heter duga, som PellePlopp uttrycker saken.
Vid ett bord intill disken finns pizzasallad, bröd och riven ost. Måltidsdryck: läsk (det finns RC Cola....), mineralvatten eller lättöl kostar fem (5) kronor. Liksom kaffet på maten.
Lokalen är inredd (?) med snidande matsalsmöbler från nån indonesisk regnskog. Över borden ligger genomskinliga plastskynken. Mysbelysning i form av nakna lågenergilampor i ståltrådskronor.
Klientelet är kumliskt. Alla de ensamma, fullvuxna männen sitter vid varsitt bord, vända åt samma håll, äter och ser nollställda ut. De två kvinnor som dyker upp tar take away och drar. Det är fullkomligt tyst. Ingen musik. Inget onödigt tjatter. Detta är livet, helt enkelt.
I Kumla, tänkte Mymlan lägga till, men det får vara nån måtta på trakasserierna.

Stikkan´s Pasta, Hagendalsvägen 20 A-B, Kumla
mat & dryck: **
service: nej
miljö: *
Kommentar: Helt klart den mest prisvärda lunch vi någonsin ätit i Sverige. Och upplevelsen tangerar kult.

Dannemora Wärdshus 27 april 2007

Vi har väntat och spekulerat. Kan det verkligen bli så bra som det ryktas? Är det möjligt att man ska få en gourmetkrog på krypavstånd?
Det kan sägas direkt: fanns det inga anledningar att flytta till Dannemora förut (men det fanns det) så finns det det i alla fall nu. Hjälp, vad gott!
Filfjonkan, Mymlan och PellePlopp travar längs Södernäsvägen i den kyliga aftonsolen. Sex minuter tar det hemifrån. Hihi.
Vi får ett varmt välkomnande i den stora hallen med en öppen spis.
Vid lite bubbel i den magnifika salen på övervåningen diskuterar vi viner med restuarangchefen som rekryterats från Edsbacka krog. Hon föreslår genomgående champagne och vi slår till. Det kan man göra när äkta champagne kostar under 400 spänn flaskan. Överlag är priserna förvånande humana i förhållande till vad man får.
De bekväma och moderna möblerna kontrasterar osnobbigt mot 1800-talshuset, men det är skönt att sitta bra. Tallriksunderläggen utgörs av skifferplattor. Coolt.
En bjudrätt serveras rättframt och utan krusiduller. Därför är vi inte beredda på smaksensationen. När vi hämtat oss och försöker beskriva räcker superlativen inte till.
Ammisen är en gudomligt god och len fisksoppa. Till den en liten polenta med lakritssirap.
Lök- och fläskläggsrosenbröd (!) bjuds varma ur korg. Gott, men hittills slår inget Karin Franssons brödkorg.
Gaffeltricket ger ingen reaktion, men serveringspersonalen är ung och ny och det är premiär.
Nu är förväntan stor inför förrätten.
Mymlan har valt rökt piggvar med aprikoser, som ger en härlig konsistensbrytning mot fisken. De milda smakerna förenas. Detta är extremt finlir och man blir förstummad. Därför får ni ingen beskrivning av Filifjonkans halstrade pilgrimsmusslor eller PellePlopps krabbterrin. De sitter tysta med mjölbyhakorna hängande vid knäna.
Nu kommer ankbröstet. Beställt rosa. Är rosa. Självklart.
Restaurangchefen kommer förbi och frågar om vi är nöjda med vinvalet. Jepp!
Filifjonkan och Ploppen har båda beställt marulk. Den här gången serveras den med pernodsås och laktritsglaze. Det finns inte ord. Mymlan får smaka en tugga och glömmer nästan att ankbröstet smälter i munnen. Denna marulk slår alla andra, till och med sådan fantastiska som Hambergs eller Guldkantens.
Man börjar tvivla att man är vid sina sinnens. Kanske är man bara fullkomligt insnöat lokalpatriotisk? Efterrätt ska Mymlan då rakt inte ha i alla fall. Det är kul att bara läsa om vit choklad- och kaffecréme med earlgreysås och tobaksglass. Haha. Tobaksglass. Di kan di där irländarna (eller är det toboiterna?)!
PellePlopp har naturligtvis beställt in desserten som har allt. Dessutom färska bär och ljuvlig mörk choklad. Hur kan Mymlan veta det? Jo, fick en smaksked och sen var det kört. Det var bara tvunget att ta in en likadan.
Testpatrullen i lokalblaskan gnäller alltid över de fantasilösa desserterna på Uppsalas krogar. Halllllllå! Ger en iväg utanför stadens hank och stör nån gång så ska ni få smaka på attan!
Nästa gång kanske det blir varm chokladpudding med mascarponeglass, kanelsås och chokladmakaroner eller varför inte apelsin- och vallmofröcrème med hallonsorbet och apelsin- och grapefruktsallad eller cassata- och Bailysparfaît Alaska Style med chokladsås eller varm äppel- och björnbärspaj, plommonglass och karamellsås?
Nu kommer kaffet. Det kostar 35 spänn och är värt det, enligt PellePlopp.
Ja, jösses.

Dannemora Wärdshus, Södernäsvägen 5, Dannemora

mat & dryck: *****
service: ***
miljö: *** eller möjligtvis ****, för huset är magnifikt och möblerna bekväma och Dannemora är ju Dannemora.
Kommentar: Omtänksamt och uppfostrande med tandpetare på den fräscha muggen, som för övrigt rymmer både urinoar och toa, så man kan kissa i kors eller som dam förundra sig över ett och annat här i livet.
Kommentar 20070625: Nu har vi hunnit gå till värdshuset tre gånger till - en gång sprang vi till och med, för klockan var snart stängningsdags - inga problem, vi fick sitta ett par timmar till i ölträdgården under pilträdet. Ännu har vi inte hunnit igenom hela menyn, men en underbar stekt gös åt Mymlan sist det begav sig och brödkorgen hade utökats med ett litet underbart, mörkt, irländskt bröd med hård skorpa. Däremot hade den fantastiska tobaksglassen fått en tristare inramning. Hmm. Servicen har förbättrats avsevärt sen premiärkvällen och skulle nu få minst****. (Den blev nästan lite för bra sist, då servitrisen och Mymlan missförstod varandra så det plötsligt stod en tredje flaska vin på bordet där vi var två nykterister, två måttlighetskonsumenter och så PellePlopp och Mymlan...vojne, vojne....)

Peppersack 31 mars 2007

Vi har blivit varnade för turistfällor och Peppersack verkar vara en typisk sådan. Vi beger oss in med öppna ögon, men somliga av dem förblindas snabbt.
Lokalen är en härlig, medeltida sal med lite ölhallsstämning, fast lugnare och trevligare. Servitriserna är gulliga och klädda i "medeltidsdräkter" vars livstyckeaxelband "råkar" halka ner då och då. Att PellePlopp tycker detta är ett trevligt ställe är inte ägnat att förvåna, med andra ord.
Kassan är lite skral, så han beställer borstj. Den är god.
Mymlan, som fick salladskål till lunch igår på ett studenthak där PellePlopp käkade köttsoppa för 15 spänn, vill ha rejäl mat, så det blir fläskfilé med rödkål och svampsås. Ingen kulinarisk sensation direkt. Dyrt är det också.

Peppersack, Viru 2, Tallinn

mat och dryck:**
service: ***
miljö: ****
Kommentar: Snygga glas.

Afrikaan Kitchen 29 mars 2007

Tallinn, vilken underbar stad!
Medan Mymlan kikar i butiker avlägger PellePlopp ett besök på ölschappet Soldaten Svejk, bara för att det är hans favoritställe i Stockholm. Den estniska varianten är inget vidare, men på vägen dit spanar PellePlopp in stället där vi nu går ner en halvtrappa i källarvåningen.
Vi möts av soffor med zebra- och leopardmönstrade kuddar, mosaiklyktor i olikfärgat glas, putsade väggar med afrikanska masker och reaggemusik. Kul ställe! Inga afrikaner dock, varken svarta eller vita.
Maten inspireras av hela kontinenten och här finns mycket grönsaker. Underbart!
Vi beställer in ett ljusrött men ganska kraftigt vin från Sydafrika: Hane rood.
Kocken är estnisk och vi ser honom genom glasrutan till köket svettas och dricka öl . Sympatiskt på något vis.
Mymlan beställer biff och Ploppen lamm. Uppläggningen av maten ser likadan ut: köttbit på massor av fräscha grönsaker. Sånt tycker vi om. (PellePlopp tycker också om servitrisernas extremt korta kjolar, men tycker att de gör det lite svårt att koncentrera sig på maten.)
Till efterätt beställer han mangopudding. Ha! Där fick han! Puddingen visar sig var något slags soppa som smakar Semper puré.
Mymlan prövar African Eyes: chokladöverdragna sesamfrö- och jordnötsbollar med glass. Mycket gott.
Sen får PellePlopp in kanongott kaffe och Mymlan en Madagaskar:
3 cl cognac, 8cl apelsinjuice, grenadine och champagne. Finfin kvinnlig drink.

Afrikaan Kitchen, Kus 32/34, Tallinn

mat & dryck: ***
service: ***
miljö:***
Kommentar: Ingen av oss har varit i Afrika, men maten på Afrikaan Kitchen är nog lite tillrättalagt västerländsk, eller kanske var det för att vi valde nordafrikansk mat som det inte kändes jätteexotiskt, men trevligt, annorlunda och gott var det. (Puddingarna undantagna.)

M/S Romantika 29 mars 2007

Vi har flyttat ihop. Äntligen. På M/S Romantika i hytt 8818 på väg till Tallinn. Närmare än så här kanske vi aldrig kommer samboskapet.
Nå. Mymlan fick naturligtvis släpa PellePlopp ombord.
- Romantika. Vilket jävla namn.
- Men herregud, nåt ska det ju heta. Det spelar väl ingen roll!
- Hrmpff.
Sen muttrar den skenkommunistiske arbetarsonen över populasen som låter sig förledas av enkla marknadsföringstrick etc etc, tills han får en snus och blir spak igen och sen intar vi middag i skeppets gourmetrestaurant.
Förrätt: halstrade pilgrimsmusslor och tigerräka. Ambitiöst upplagt på rotsakspuré, som dock känns lite anonym. God smak av citrus på den extremt finskurna baconen som ligger som en aurinko (estniska för sol tror sig Mymlan minnas från när hon studerade finskugriska språk i femtonårsåldern) runt musslorna, tvyärr i en sträng av olja.
Huvudrätt: chokladglacerad (nej, glacen fanns runt om i form av sås) lammytterfilé (något seg, men exakt den stekningsgrad vi bett om). Chokladsåsen är kanongod. Jordärtskockor till med tuggmotsånd. Tryffel! Goooooootttttt! En basilikabåt - supergott. Ingefära. Bra! Försiktigt kryddat kött. Fina små rosenbröd. En lite menlös färskost bjuds därtill.
Utsikten går inte av för hackor. PellePlopp köper öar och skär fortare än det föds kineser.
Efteråt lite ont i magen av det myckna fettet och grönsaksbristen.

Gourmetrestaurangen, M/S Romantika, Tallinnk, Östersjön
mat & dryck: ****
service: ****
miljö: utanför fönstret *****, innanför ***
Kommentar: Till kaffet fick vi en dammig gammal chokladbit som vi klagade på, men fick beskedet av den estniske servitören att så skulle estnisk choklad se ut, varför vi avstod från estnisk choklad i fortsättningen.

Il forno Italiano 19 mars 2007

Biokväll. Längesen.
Eftersom Mymlan vill visa PellePlopp kultbiografen Fyris slinker vi in på kvarterskrogen med det italienska stuket först.
Det är precis som det ska vara: rödvitrutiga dukar, lite trångt, mycket folk i blandade åldrar.
Vi försöker välja ut något från menyn som inte är "krämigt" eller "gräddigt" och fastnar för en pasta med oxfilé, knaperstekt bacon och parmesan.
Serveringen går undan; det är bra för vi är mycket hungriga. Köttet är mört, parmesanen riklig och det är fullt med trevliga, fräscha salldssorter på de tilltagna tallrikarna och gott, jo, men grädde även här. Såsen har lite för mycket anstrykning av biff stroganoff över sig.
Mymlan blir mycket mätt, medan PellePolpp tycker att det kan vara läge med en antipasti postpasti, så att säga, och beställer in en bruschetta med varm mozarella på en rejäl salladsbädd. Rejält med olivolja är det också. Suck.

Il forno Italiano, S:t Olofsgatan 8, Uppsala

mat och dryck: ***
service: ****
miljö:****
Kommentar: Smittan med fuskframskrapade tegelsnuttar har nått även hit. Ser verkligen märkligt ut. Trevlig lokal annars med kakelugnar i ett riktigt gammalt hus. Myyys.

Kungsgrillen 8 februari 2007

Det har varit en lång vinter. Granbarren sticker fortfarande lite i magen när vi kryper ut ur Muminhuset och yrvakna ser oss omkring.
Nu är det födosök som gäller, men efter idevistelse krävs en mjukstart: Kungsgrillen.
Mymlan vet att PellePlopp uppskattar det som är geniunt folkhemskt retro och det här är väl det närmaste man kan komma, även om möbler och golv är utbytta och väggarna ovanför de mörkbetsade panelerna är åttitaliga, men det är ju snart retro det med.
Vi väljer porterstek med potatis,sås och gelé och slår oss ned vid ett av långborden i den lilla lokalen.
I publiken som sorlar glatt finns ingen under trettio, Faktiskt ingen under fyrtio, och hade vi inte varit där: ingen under femtio. Skönt. Det är mycket kryckor, käppar och manchesterkavajer. Har man legat vid universistetet här i stan blir man glad att se att så många av ens gamla lärare är i livet och vid god vigör. Snart är det fullsatt och nu kommer faktiskt några ungdomar i trettiofemårsåldern.
Det finns grönsaker. Bäst av allt: hemgjord pressgurka. Mymlan tar ett lass. De rårivna morötterna är underbart saftiga. Portersteken ljuvlig - det hade gärna fått vara en skiva till.

Kungsgrillen, Kungsängsgatan 23, Uppsala

mat & dryck: ***
service:****
miljö :***

Kommentar: Snyggast: att man behållit skrivstilsskylten ovanför ingången och den gröna menytavlan med vita flyttbara bokstäver.

Sukhothai 19 december 2006

Tom kha gai. Bamee koong. Gaeng kaew waay. Prew wan. Graeng ped gai. Pad pak nua. Plus friterade kycklingfiléer och vegetariska vårrullar med friterade grönsaker. Se där en vanlig lunch på Sukhothai.
Inte undra på att stället är välfrekventerat. Billigt är det också och vänligt. Det mesta smakar alldeles underbart. Genuint skulle man kunna säga, men Mymlan har aldrig varit i Thailand, så det vore förmätet att kläcka ur sig. Smakrikt, starkt och mindre starkt - valet är fritt. Kycklingsoppan skulle man kunna leva på bara den. Däremot är salladsbuffén oinspirerad. Det verkar som om asiatiska restauratörer tycker att detta med salladsbuffé är ett onödigt nödvändigt ont.
Inredningen är blingigt trendfri och juldekorationen fullkomligt hysterisk. När Mymlan har lärt sig att skaka bilderna ur mobilen in i datorn så kommer det en bild också.

Sukhothai, Samaritergränd 5, Uppsala

mat&dryck:***
service: ***
miljö.**

Kommentar: Cola light. Varför finns inte det? Mymlan går hit ofta och kommer inte att sluta fråga efter det.

Socratez 11 december 2006

Stackars Socratez. Ett helt år har restaurangen fått lida oförtjänt för att Mymlan förväxlade två restauranger under en omvälvande tid i livet. Förväxlingen berodde på att båda ligger vid liknande torg i Närke, båda har en likadan uteservering, båda är grekiska och på ingen av restaurangerna har man hört talas om Retsina. Nu ska Soctratez få en alldeles egen recension.
Servitrisen är så snäll, så snäll. Inga bläckfiskar här.
Inredningen är som den brukar vara på grekiska restauranger i landsorten: grottliknande väggar, låtsasblommor, tavernakänsla utan lysrör. Istället för stalaktiter i taket hänger järnridåer ner. Mycket intressant.
Vi beställer sofrito med varma grönsaker respektive souvlaki.
Decemberstormen rister i den lutande adventsgranen på torget. Kanske faller den medan vi sitter här. Vi är de enda gästerna och får försöka roa oss bäst vi kan.
En viss ambition kan anas i uppläggningen av maten på tallrikarna, sen tar ambitionen slut.
De varma grönsakerna visar sig bestå av en grillad, ljummen tomat, kalla broccolibuketter samt absolut okokta morots- och vitkålsstrimlor. Köttet är välkryddat men fett. Fyra olika såser istället för den på menyn angivna vitlökssåsen. Bearnaise.....
Souvlakin är som vanligt fläskfilé istället för lamm som i Grekland. Vad trött man blir. Oliverna i den grekiska salladen är gröna, spanska, piementosfyllda. Det råder inte nån brist på grekiska oliver i Sverige direkt, men hit har de inte letat sig.
Espresson är god.

Socratez, Köpmangatan 14, Kumla

mat& dryck: **
service: **
miljö:*

Kommentar: I fönstret står en rödlysande plaststaty föreställande Sokrates i fusksnö som en annan tomte. Det är behållningen av besöket. Om ni råkat stranda i Kumla, åk för tusan hakar vidare till Trilobiten i Hällabrottet istället. Supernice.

Hamnbackens café, 10 december 2006

Nu tändas åter ljusen i min lilla stad... Mymlan har börjat gå i barndom. Igår blev hon förälskad i Tierp... Det hela började nog i Gränna, accelererade i Hjo, nu Tierp. Var ska det sluta?
Vi kommer till våra drömmars Hjo i skymningen. Lagom lysande ljusgirlanger smyckar staden. Folk ska gå på adventskonsert i kyrkan vid torget. Mymlan känner sig som hon är med i en film.
- Här vill jag bo! säger hon och pekar på ett patricierhus. Hela mellanvåningen!
- Jag tar tornet, säger PellePlopp.
Det är tepaus, men det är sent och frågan är om man kan hitta ett öppet ställe. Hjohjomänsan, i backen ner mot sjön lyser marschaller.
En modernt inredd, fräsch lokal med en fin pågående konstutställning på väggarna och en disk full av bakverk man aldrig sett förr.
Vi bestämmer oss för att dela en nötkaka. Riktigt te har de också.
Nötkakan är formidabel: nötmarängsmet på mördegsbotten med en mittcirkel av nougat. Mymlan tuppar nästan av av lycka. Nästintill PellePlopp är det här det bästa i år. (Mymlan har en hemlig dröm om att få öppna café och leva på kakor och kakbak och bli riktigt, riktigt tjock och go´.)
Efteråt trevar vi oss ner till hamnen för att känna på stormvindarna. Man skulle växa upp i en småstad.

Hamnbackens café (eller Njuta i Hjo?), Hamngatan 4, Hjo

te och kaffe: ***
fikabröd: ****
miljö: ****

Kommentar: Påtår ingår, publik i blandande åldrar, mycket trivsamt - bra konst!!

Hestravikens Wärdshus 10 december 2006

Nissastigen är ingen skönhetsupplevelse. (-Det är den visst, säger PellePlopp som inte åkt här tjugo gånger förut.) Mil efter mil med skog, skog, skog. Nu jagar vi iväg från regnet som snart ska dra med sig delar av E6:an. Funderingar på att äta i Halmstad blir till beslut att stanna i Hestra.
Visst tusan, julbordstid, det vet vi ju. Säkert finns ingen plats för oss i härberget. Vi chansar, grabbarna vid bardisken konfererar. Jo, det fixar sig, det går att få äta annat än julbord och vi visas till en plats brevid brasan, utanför matsalen. Vi slår oss tacksamt ner i den lite slitna norrgavelmöbeln och pustar ut.
Snart dukas rullade linneservetter med röda sidenband fram, våra drycker och efter en liten stund förrätten: skogssvampsoppa, rökt lammfiol, färska fikon, gratinerad chèvre på litet kex och gröna ärt- och mangoldskott.
Soppan är len och har mycket smak. Ljuvligt trevlig mat. Hade det varit på snobbkrog hade det varit lika snyggt upplagt, men med bara några tärningar lammfiol, för estetikens skull. Vi är så tacksamma att man tänker på både och här, estetiken och mättnaden.
Nu är det dags för fjällröding, ragu på svartrötter (Mymlan älskar svartrötter), potatispuré, ärter och saffranssås samt lite friterad grönkål (roligt!) och dill på toppen.
- Toppenbetyg, säger PellePlopp bestämt och med välbehag.
Ja, det är mycket, mycket gott. Perfekt kryddad, mjäll fisk, lagom kokta svartrötter. Ska man hitta någon detalj som kunde varit ännu bättre kanske det är att det behövts någon färgklick i allt det ljusrosagulagröna. Och Mymlan blev för mätt - men man behöver ju inte äta upp allt! (Svårt, när det är så gott.)

Hestravikens Wärdshus, Vik, Hestra

mat och dryck: ****

service: ****

miljö: ***

Kommentar: PellePlopps specialitet pepparkakstricket fäller Hestraviken såsom alla andra blivit fällda. Fabriksbakat. PellePlopp framhärdar i sin tro på att Karin Fransson aldrig skulle nedlåta sig till något dylikt. Som bonus (PellePlopp nästan dör vid minnet) får vi istället avnjuta ett falsktsjungande luciatåg på småländska...