måndag, januari 01, 2007

Hestravikens Wärdshus 10 december 2006

Nissastigen är ingen skönhetsupplevelse. (-Det är den visst, säger PellePlopp som inte åkt här tjugo gånger förut.) Mil efter mil med skog, skog, skog. Nu jagar vi iväg från regnet som snart ska dra med sig delar av E6:an. Funderingar på att äta i Halmstad blir till beslut att stanna i Hestra.
Visst tusan, julbordstid, det vet vi ju. Säkert finns ingen plats för oss i härberget. Vi chansar, grabbarna vid bardisken konfererar. Jo, det fixar sig, det går att få äta annat än julbord och vi visas till en plats brevid brasan, utanför matsalen. Vi slår oss tacksamt ner i den lite slitna norrgavelmöbeln och pustar ut.
Snart dukas rullade linneservetter med röda sidenband fram, våra drycker och efter en liten stund förrätten: skogssvampsoppa, rökt lammfiol, färska fikon, gratinerad chèvre på litet kex och gröna ärt- och mangoldskott.
Soppan är len och har mycket smak. Ljuvligt trevlig mat. Hade det varit på snobbkrog hade det varit lika snyggt upplagt, men med bara några tärningar lammfiol, för estetikens skull. Vi är så tacksamma att man tänker på både och här, estetiken och mättnaden.
Nu är det dags för fjällröding, ragu på svartrötter (Mymlan älskar svartrötter), potatispuré, ärter och saffranssås samt lite friterad grönkål (roligt!) och dill på toppen.
- Toppenbetyg, säger PellePlopp bestämt och med välbehag.
Ja, det är mycket, mycket gott. Perfekt kryddad, mjäll fisk, lagom kokta svartrötter. Ska man hitta någon detalj som kunde varit ännu bättre kanske det är att det behövts någon färgklick i allt det ljusrosagulagröna. Och Mymlan blev för mätt - men man behöver ju inte äta upp allt! (Svårt, när det är så gott.)


Hestravikens Wärdshus, Vik, Hestra

mat och dryck: ****
service: ****
miljö: ***

Kommentar: PellePlopps specialitet pepparkakstricket fäller Hestraviken såsom alla andra blivit fällda. Fabriksbakat. PellePlopp framhärdar i sin tro på att Karin Fransson aldrig skulle nedlåta sig till något dylikt. Som bonus (PellePlopp nästan dör vid minnet) får vi istället avnjuta ett falsktsjungande luciatåg på småländska...

2 kommentarer:

Anonym sa...

Där har jag inte ätit på mer än tio år. Verkar som det vore läge för ett återbesök längre fram i vår.

Karin Cassel sa...

Ja, jag läste i White Guide, att de har stugor där man kan fiska direkt från balkongen - det vore nåt - och tänk om man sen kunde gå med sin fångst till kocken och få den anrättad på nåt kulinariskt vis, mmmm