Stenbocken 11 juli 2007

På de fyrtiosju år Mymlan frekventerat Boxholms city har hon undvikt Stenbocken.
Visserligen byggdes det förskräckligt fula huset senare än så, men ändå. Byggnaden ser ut som en psykiatrisk mottagning för ångestsjukdomar – sådana som man obönhörligt får ångest av om man inte hade det innan. Brunt, brunt, brunt, mörkgrönbetsade fönsterkarmar därtill och gröna platsstolar utanför i regnet. DDR, säger Mymlan bara, vilket gör PellePlopp intresserad av ett studiebesök.
Inne är det lika brunt, förutom det grå slitaget på 70-talsinredningen. Golvet är skitigt och borden kladdiga.
PellePlopp väljer dagens oxfärsbiff som är god utan att vara någon kulinarisk sensation.
- Lika god som i DDR, menar PellePlopp. Men där fick man inga lingon till.
Mymlan väljer lasagne. Urrk. Mjöligt kladdig bechamel med lite mesigt kryddad köttfärssås i. Het som tusan var den åtminstone.
Servitören/expediten är extremt artig och tjänstvillig och kraschar porslin i köket.

Hotell och Restaurang Stenbocken, Centrumgatan 1, Boxholm

Mat& dryck: *
Service: ***
Miljö: minus ***
Kommentar: Stenbocken rekommenderas till alla som vill studera bruksortens innersta själ, alternativ missade Good bye Lenin.