Restaurang Bettina 28 juli 2007

Göta Hotell har som vanligt stängt när vi med lite mer koninentala matvanor knackar på. Femte gången miss, men vi vägrar anpassa oss till tokiga öppettider. Vi kommer ändå vi.
På antikaffärn får vi tipset att åka till Brunneby musteri istället så det gör vi. Lite enklare, men fräsch mat, lär det ska vara.
Tur att vi var förberedda, för annars hade vi vänt i dörren. Turistfällevarning! Lokalen är nog ett gammalt sädesmagasin och lagård ombyggt till ljus och funktionell utfordring av människor. Här kan säkert flera busslaster rymmas samtidigt. Det höga takhöjden gör att miljön blir mycket bullrig.
Trots vädret söker vi oss alltså utomhus och då tittar solen fram.
Maten verkar modern och priserna är mycket moderata.
PellePlopp beställer en färsk tagliatelle och Mymlan en kycklingpanini med grönsaker.
Tagliatellen bestås med en krämig gorgonzola och räksås, som raskt stelnar till en stuvning, vilket medför vissa estetiska konsekvenser enligt PellePlopps sätt att uttrycka sig. Smaken är det dock inget fel på, men grönsaker saknas.
Mymlans panini är god och absolut prisvärd, även om kryddningen är väl tam både i mackan och i basilikadippen. Salladen till är fantasilös.
Mymlan skickas ned i butiken - medan PellePlopp intar ett ok kaffe och en mer än ok, saftig citronsockerkaka - och inhandlar där bland annat en helt ljuvlig kavring på surdegsbröd. Beklagar sedan att hon inte köpte flera.

Restaurang Bettina, Brunneby

mat & dryck: ***
service: ***
miljö: **
Kommentar: Hela anläggningen är ett familjeföretag med musteri, restaurang, gårdsbutik och café. Så här tjänar man pengar professionellt på landet. Mångsysslande i sin prydno. Man blir imponerad. Rent, rationellt, genomströmningsvänligt med kvalitet.

Ban Thai 21 juli 2007

Systembolagets anställda är ofta de bästa att fråga om mat och dryck, inklusive vart man ska gå när man kommer till nåt nytt ställe.
Efter att vi förgäves frågat efter det ena goda vinet efter det andra fick vi åtminstone napp på vart man ska gå för att få en anständig lunch i Tranås.
Mymlan har provat en hel del ställen i stan men inget har varit nån höjdare. Nu galopperar vi längs Storgatan till Ban Thai. Här finns asiatisk lördagsbuffé för 98 spänn.
Salladsbuffén, som brukar vara asiatiska resaturangers svaga punkt, får godkänt. Fräscht och lite spännande till och med.
Sushi ligger bredvid under platsfolie. Bitarna ser lite hemgjorda ut och borde de inte ligga kallt? Men de smakar gott och är kalla, ok då, men riset är lite grötigt och går ju inte upp mot Yukikos förstås. Alla asiatiska restauranger måste inte ha sushi, tycker Mymlan; den borde lämnas åt experterna.
Mycket friterat finns, som Mymlan hoppar över, men biffgrytan är jättegod och den starkt kryddade fläskgrytan också. Mumsfilibums, som Ploppen brukar säga. Lite för feta är anrättningarna dock.
Vi sitter på uteserveringen och det är bullrigt men intressant att iaktta det småländska gatulivet.

Ban Thai, Storgatan 8, Tranås

mat & dryck: ***
service: ****
miljö:***
Kommentar: Toan är fräsch och rymlig, med skötbord och gosedjur. Restaurangen satsar på barnvänligt och det är lugnt och trevligt.

Stenbocken 11 juli 2007

På de fyrtiosju år Mymlan frekventerat Boxholms city har hon undvikt Stenbocken.
Visserligen byggdes det förskräckligt fula huset senare än så, men ändå. Byggnaden ser ut som en psykiatrisk mottagning för ångestsjukdomar – sådana som man obönhörligt får ångest av om man inte hade det innan. Brunt, brunt, brunt, mörkgrönbetsade fönsterkarmar därtill och gröna platsstolar utanför i regnet. DDR, säger Mymlan bara, vilket gör PellePlopp intresserad av ett studiebesök.
Inne är det lika brunt, förutom det grå slitaget på 70-talsinredningen. Golvet är skitigt och borden kladdiga.
PellePlopp väljer dagens oxfärsbiff som är god utan att vara någon kulinarisk sensation.
- Lika god som i DDR, menar PellePlopp. Men där fick man inga lingon till.
Mymlan väljer lasagne. Urrk. Mjöligt kladdig bechamel med lite mesigt kryddad köttfärssås i. Het som tusan var den åtminstone.
Servitören/expediten är extremt artig och tjänstvillig och kraschar porslin i köket.

Hotell och Restaurang Stenbocken, Centrumgatan 1, Boxholm

Mat& dryck: *
Service: ***
Miljö: minus ***
Kommentar: Stenbocken rekommenderas till alla som vill studera bruksortens innersta själ, alternativ missade Good bye Lenin.

Sjösidan 4 juli 2007

Kumla, ack Kumla, kunde man få rumla en endaste gång uti Kumla?
Vi har upptäckt en möjlighet. Ett anständigt ställe uti Kumla stad. Det börjar inte så lovande. Eller jo: direkt när vi stiger in blir vi uppmärksammade och välkomnade av en glad servitris. Dagens var moussaka. Mums! Det är bland det bästa Mymlan vet, men PellePlopp vill ju inte fresta på luftrören för mycket med mjölkprodukter så det frågas efter alternativ. Då uppdagas att moussakan spetsats med grädde – bläk – och alternativ är hamburgare eller korv med pommes frites.
- Sallad….? försöker vi medan vi gör oss redo för att vända om från den lite murriga lokalen med mörkbruna möbler.
- Jag ska fråga, säger den tjänstvilliga servitrisen och dyker på den unge kocken som just kommer ut i lokalen.
Strax är båda tillbaka och erbjuder två smaskiga grönrätter: quinoasallad eller fullkornspastasallad. Lycka!
- Quinoa, vad är det för fågelmat? grumsar PellePlopp när han får klart för sig att det är frön vi ska äta, men låter sig övertalas och vi sätter oss i solen på den fina terrassen mot dammen.
Quinosalladen smakar utmärkt även om den inte var alldeles ofet. Kaffet är helt ok, enligt PellePlopp och en kaka med choklad ingår! På vägen ut upptäcker vi en boudoir med golvdynor, tråddraperi och vattenpipa och att stället serverar libanesiskt på kvällen. Det finns hopp för Kumla!

Sjösidan, Djupdalen, Kumla
mat & dryck: ***
service: ****
miljö. ****
Kommentar: Lättparkerat, vilket är väsentligt när man som vi ofta kör bråte i släpkärra kors och tvärs över landet.
Kommentar den 26 september: Nu har vi smakat libanesiskt! Kumla ist eine Reise wert! **** Fantastisk meze tillredd av fantastisk människa. Tillfrågad om Varför Kumla när man gör så god mat? suckar hon lätt och säger enkelt: Mina barn bor här. Tja, en anledning så god som någon. Till mezen drack vi Chateau Musar, en gammal favorit. Det hade varit bättre om den öppnats vid bordet, nu litade vi inte riktigt på våra uthungrade smaklökar. Mymlan tyckte det fanns en korkskadad antydan, men orkade inte tvivla på kvaliteten när allt annat var så trevligt.