Bröderna M 23 november 2007

Senast Mymlan klämde en pizza var 1999. Då klämdes det en varje fredagkväll. Det ingick i äktenskapet och var alldeles självvalt, det också.
Sen lämnade hon det äkta ståndet, de femton extrakilona och därmed pizzorna.
I det stilla vemodet över tid som flytt och aldrig kommer åter, framstår kanske shish-kebaben med café de parissmör från Restaurang Sommaro i Uppsala i ett extra förklarat skimmer. Den åts också utan varje tanke på att den var ett fördärv för hälsan. Det betyder också en del.
Nå. Det skulle aldrig ha fallit Mymlan in att nånsin mer i livet äta en pizza. Nu hade däremot detta ställes pizzor rekommenderats av något slags restaurangmänska och då borde man väl kunna lita på omdömet?
Vi gled in på heltäckningsmattan under kristallkronorna och slog oss ned vid ett perstorpsbord. Tjusigt, på något vis.
Stället verkade mycket välfrekventerat, och personalen ganska blasé. Här skulle man nog hellre slinka in för ett glas vin som början på en trevlig kväll.
Karlfälts gourmé var den rekommenderade rätten. Skinka, svamp, gorgonzola, toppad med crème fraîche.
Nu skulle Apotekarn ha varit här! Ju fetare desto bättre, är hans motto. Mymlan drabbades av tarmvred redan vid tanken och avbeställde toppingen. PellePlopp följde förvånande nog hennes exempel. Kanske gick vi miste om en kulinarisk höjdare här.
En missuppfattning till pizzasallad kom in: fina strimlor som köket försökt ta vitkål på genom att dränka i olja.
Pizzadegen var spröd och fin, skinkan extremgod och äkta, men pizza, nä. Mymlan prövar kanske om åtta år igen eller om Ploppen friar nångång.

Bröderna M, Hamngatan 11 Ystad
mat& dryck: ***
service: ***
miljö: ***

Kommentar: Dagen därpå besökte Mymlan åter bröderna för lunch. Trångt. Populärt. Ordinärt.