Borensbergs gästgivaregård 2 september 2006

Vilken sabla otur vi har. Tror ni inte att när vi anländer till Borensberg är det nån sorts jippo där med? Aldrig att man kan få ha en lugn stund. Här är det HUSBYFJÖLS-marknad. Man kan köpa cocosbollar och frysa in.

Vi parkerar BMW:n och tränger oss in i den lilla beställningsdelen av gästgiveriet. Idag är det naturligt nog ingen bordsservering (och Göta Hotell har stängt. Morr. Vi har försökt flera gånger tidigare att käka lunch där, men de bryr sig inte).

Menyn upptar fyra rätter och vi bestämmer oss för mangoglacerad kycklingfilé, inte helt billigt, men gott låter det. Som tur är får vi plats under taket i den sekelskiftiga uteserveringen intill Motala ström. Snart viner snålblåsten och spöregnet dundrar snett in på Mymlans rygg. Limegröna fleeceplädar från IKEA finns dock vänligt utplacerade på de gedigna träsofforna och sveper man en sån kring sig går det utmärkt att sitta kvar under piprankorna.

Serveringspersonalen är som så ofta förr i tjugoårsåldern och jättesnäll. Tallrikarna stora och uppläggningen ser fin ut. Här har någon inspirerats av det franska köket. Men. Det franska köket hade sin storhetstid för tjugo år sen. En modern restaurangbesökare blir lite besviken över EN sockerärta och fem morotsstrimlor, hur al-dente de än är.

Kycklingfilén är perfekt stekt, men över den har man hällt en halv burk färdig mango chutney bengali spice. Suck. Sucks. Glacera, det är nåt annat det.

Till detta serveras en potatiskaka, med tunna skivor, ömsint vitlökskryddad och perfekt i konsistensen. Tyvärr är den kall och tyvärr dränks den finstämda smaken i bengali spice.

Kaffet är ok, men opraktiskt anordnad servering gör att man inte riktigt orkar ta det.
Kanske kommer vi tebaks när det inte är FJÖL.

Borensbergs gästgivaregård, Husbyvägen 4, Borensberg

mat och dryck: **
service: **
miljö:**** (ute) * (inne. vem f-n har vart i Stockholm och sett råa tegelväggar och sen kommit till Östergötland och fått fria händer att göra sammalunda utan att riktigt avsluta?)

Kommentar: I vanlig ordning frågar servitrisen: Smakade det bra? Nu önskar man inte ljuga, men samtidigt inser man det meningslösa i att göra servitrisen ledsen för nåt hon inte kan rå för. Varför kan man inte som i sydligare nejder fråga något som det utan vidare går att svara ja eller nej på och som egentligen kanske är viktigare: Blev ni mätta? Det blev vi.
PS. När vi återvände igår bjöds god portersmakande höstgryta och en rasande trevlig salladsbuffé. Inget märkvärdigt, men helt ok. Servitrisen lika snäll och dessutom vänlig mot ett av traktens orginal - det finns flera - vars matlass fick PellePlopps överlastade tallrik att se ut som harlort, och mot ett gäng suspekta poliser - Skånska insatsstyrkan? - med full beväpning och T-shirtar med "Närkamp!" och en huggande jaktkniv på. Ryyyys. Mymlan skulle känna sig tryggare med ordningsmakten om det varit nallebjörnar istället på tröjorna.