Lite matta och avslagna efter två släktkalas på raken traskar PellePlopp och Mymlan hand i hand genom huvudstaden.Ploppen längtar hem till katten. Mymlan längtar efter lite action. Som tur är vill båda ha mat. Ploppen muttrar, för vi går i "fel" kvarter. Här känner han inte till några restauranger. Han hatar Stureplan och trycker ner kepsen djupt över pannan. Plötsligt skiner han upp:
- Prinsen!
Stängt, men nu är mungiporna en gång uppe och PellePlopp greppar Mymlans hand med sin stora näve och älgar iväg mot KB.
- Här har jag aldrig vart, säger Mymlan och PellePlopp ler förnöjt.
I den avlånga restaurangen sitter ett tiotal gäster, men det hörs inte. Mymlan ser att de rör på läpparna, så de måste kommunicera på något vis. Här är DÄMPAT. Mymlan fumlar mobilen till Ljudlös, för att inte råka störa. Det är mycket elegantare än Mymlan föreställt sig; inga Konstnärer i svarta baskrar som svingar bägare eller ser anemiska och svårmodiga ut. (Men två stiliga grånade karlar med hästsvans, om det nu kan betyda nåt.)
Vi blir anvisade en svängd grön soffa mitti ungefär, i ett gångstråk för den smala, smidiga, långa, diskreta och snabba servisen, så Mymleknuten får sig nån törn vid något tillfälle och åker på sniskan.
Brödet är riktigt bröd, med hård skorpa och mycket smak. PellePlopp hugger in och tittar med förväntan i blick efter den skomakarlåda han betällt med oxfilé och knaperstekt bacon.
-Hoppas det inte är några grönsaker, fnissar han.
Önskningen besannas och förtjust kastar han sig över den möra köttbiten och den fluffiga potatispurén.
-Underbart, dubbelgott! frustar PellePlopp och ser lycklig ut. En Starobrno på fat bidrar.
Mymlan har fått in ett jättelass med Caesarsallad. Den är svåräten med sina stora salladsblad som fladdrar över halva ansiktet och de grillade kycklingfilébitarna är ganska torra. Krustaderna är avlånga och liksom för stora. Parmesanen smakar som den ska, liksom dressingen när man väl finner den, men en liten besvikelse är det.
Nästa gång vi går hit ska det inte vara dagen efter och vi vill sitta vid fönstret och läppja på fint vin ur de stora, vackra glasen, titta på konsten, äta tre rätter och bara njuta.
KB, Konstnärsbaren, Smålandsgatan 7, Stockholm
mat och dryck: ***
service: ***
miljö: ****
Kommentar: Mymlan har för vana att sitta med ryggen mot väggen, så hon ska kunna skjuta boven i samma ögonblick han släntrar in genom saloondörrarna. Därför kändes det inte bra att sitta mitt i autostradan. Till yttermera visso nådde hon knappt upp till bordskanten, så gott folk, ni må förlåta om hon låter lite snipig denna gång.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar