Pampigt med skavanker. Så skulle man snabbt kunna beskriva Stads i Nora. Svängdörren till receptionen hänger på ett gångjärn, husfrun ser mycket trött ut när hon äntligen dyker upp, dörrlåset funkar inte, inte heller det trådlösa nätverket, men det är knappast hotellets fel, eller? Smiter man upp en trappa på den slitna heltäckningsmattan - vilket rekommenderas - kan man beundra en enorm ljuskrona i festsalen - och önska att man vore på bal i vit muslinklänning hundra år tidigare.
Nå, nu är man i Nora för att äta lunch. Ingen marknad. Pust, den missade vi som tur är.
Sensommarsega getingar kryper in och ut i dryckesautomaten. Man får passa sig för att inte få med dem i glaset med lingondricka. En servitris kommer med en välanvänd getingsmälla och smäller.
Det serveras frukostkorv med bostongurka, precis sån som man såg på Trazan och Banarne när barna var små och inte någonsin har längtat efter. För övrigt fisk.
När man går på lunchbuffér och de serverar fisk så undviker man fisk. Varför? Jo, det ska till en sju helsikes duktig kock som kan åstadkomma att varmhållen fisk smakar nåt. Eftersom alternativet här är sämre suckar åtminstone Mymlan lite och tar fisk.
Vid åsynen av salladsbordet åker mungiporna upp. Här finns många sorters roliga, välsmakande blandningar. Och nu får man ge sig: fisken smakar mycket bra i sin vitvinssås. Till och med potatisen är god.
Nora stadshotell, Rådstugugatan 21, Nora
mat och dryck: ***
service: **
miljö: ***
Kommentar: Mymlan var här dagen efter också. Då serverades till lunch: korv och fisk. Ekonomiskt att utnyttja resterna av korven till korvgryta, och den nya sortens fisken var god den också, men…
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar